Intensiva dagar! Vi har fått vara med om så mycket på så kort tid och intrycken är många, vackra och känslosamma.
I söndags var vi till kyrkan på en 3 (!) timmar lång gudstjänst. Allt på hindi, men vi gjorde vårt allra bästa för att hänga med i sångerna och för att hålla oss vakna i hettan. Mitt i all hindi hör jag något sägas om the people from sweden och jag inser till min förskräckelse att vi ska framföra en svensk sång! Jag låter mina mer skönsjungande kamrater ställa sig vid micken, glider försiktigt bakom dem för att mima lite till deras sång. Det här går ju bra tänker jag. Men snabbt som attan dyker en hjälpsam själ upp med en helt egen mick framför mig och säger ”now you can sing emili!”. Sångdebut inför stor publik – check. Jag tycker synd om den stackars åhörande församlingens öron samtidigt som jag imponeras
av mina kamraters förmåga att hålla tonen trots mitt tondöva skrålande jämte, hahaha!
Roselyn och Rohit på hembesök. I detta rum bor en familj på 6 personer!
Vi fortsätter våra besök i projekten och igår fick jag lära mig mer om Phoolwari Child Development Project. Ett projekt som arbetar, på ett holistiskt vis, för att slummens barn ska utvecklas till starka individer som kan ta egen plats i det indiska samhället. Jag fick följa med socialarbetarna Rohit och Roselyn på hembesök i slummen i Suraj Park, vid vilka de stämmer av hemförhållanden, barnens hälsa och samtalar med föräldrarna. Projektet förser även barnen med mat, skola, skoluniform, hygienartiklar och underkläder samtidigt som de får undervisning i hygien/hälsa och mycket mer!
Barnen får ett näringsrikt mål mat om dagen på TFG.
Besöken i slummen var otroligt känslosamma åt alla håll! Känslan av misär och smuts var överväldigande. Människor som bor trångt i skjul utan bas-förnödenheter. Det mesta sköts i de trånga gränderna mellan skjulen, folk tvagar sig här och där mellan fiskbensrester, lekande barn och avloppsrännor.
Men känslan av att möta människorna där, oj! Vilken värme och vänlig gästfrihet som väller ur de små utrymmena till skjul! 
Värmestrålande möten i slummen av Suraj Park.
Det var därefter dags att möta barnen i skolan hos TFG och vilka barn, de sätter sig rakt in i hjärtat! Jag vet inte riktigt hur mycket skola de fick till denna dag för det blev liv i luckan när fyra blekfisar steg in. Barnen lärde oss sånger, hur man gör den coola hand-hälsningen och klappade mitt hår konstant.
Godingar ur pre-school klassen!
Gårkvällen erbjöd däremot svårigheter i form av…myror! (ok, svårigheter som snabbt sätts i perspektiv och blir knappt nämnbara – men ändå.) Lägenheten har invaderats av minismå myror som bits och som har bitit sig igenom alla mina försiktigt omplastade matvaror – vartenda paket med godsaker kryllade av en svart massa! Mina älskade fullkornsskorpor från Sverige fick fara i sopen tillsammans med ett och annat knäckebröd. Tungt, men jag har överlevt.
En avslutande vy över Suraj Park.
emeliehedin 