Elstöt och åskdunder

Jag har en grymt otäck, darrande känsla i hela min arm idag. En dust med det elektriska vattenfiltret bredvid vår diskho under gårdagskvällen genererade ett skrik, två små brännmärken och en lätt skärrad Emelie. Tack och lov finns mamma och syster fortfarande bara ett samtal bort (otroligt fast vi är så långt ifrån varandra) så jag kunde somna trygg och tröstad!

Random bild fr. Karan Vihar – en slum i nord-västra Delhi.

En annan galen elektrisk upplevelse hade vi för några dagar sedan. Vi stod uppe på ett av hustaken i Suraj Park när vi plötsligt hör den största smäll jag varit med om, det gick ett bullrande dån genom hela kroppen och det rök en hel massa från trädtoppen bredvid. Jag var övertygad om att Delhi nu stod under ett bombanfall! Typiskt, hur hände detta hann jag tänka och försökte gå igenom i huvudet vilka konflikter Indien kunde vara involverad i som möjligen mynnat ut i krig? Några kaosartade sekunder senare fick vi förklarat för oss att det var åskan som slagit ner i trädet jämte oss – från helt ingenstans! De hade sig ett gott skratt åt de förskräckta svenskarna ett bra tag efteråt.

Fullt hus när GRC har öppen hälsomottagning 2 ggr/månaden!

I dagarna har vi besökt ett spännande empower-women-projekt, det sk. Gender Resource Center. Det är ett mångfacetterat center där invånarna i slummen erbjuds juridisk hjälp till samhällets olika instanser, hälsovård, kunskap om kvinnors rättigheter och hälsa, mat-ransoneringskort och mycket mer. Det finns även ett halvårs utbildning till skräddare eller spa/skönhets-terapeut för slummens kvinnor som resulterar i en certifiering och möjlighet till egen försörjning!
För de som lever under fattigdomsgränsen i Delhi finns dessa ransoneringskort där familjer får utportionerat vissa basfödor. Ett spännande alternativ till dessa ransoneringskort är sk. cash transfer scheme – där frihet med ansvar är något jag verkligen tror på som en del för utveckling. Läs gärna om denna studie gjord i Delhi.

Medicinutdelning på GRC.

I fredags mötte vi Niharika som fyllde 30, vilket firades med smarr-smörig tårta, en svensk gosedjurs-älg och lyxmiddag på KFC! Efter det att tårtan skurits upp under sång, matade födelsedagsbarnet alla gäster med tårtabiten. Några fick sig en gräddklick rakt i ansiktet och snart var ett redigt tårtkrig igång! Vet fortfarande inte om detta är Indisk tradition eller bara busigt fredags-påhitt. Slöseri på fantastiskt god tårta enligt mig. Och onödigt kladd. Haha.

Niharika och tårtan som snart skulle sitta på en och annan kind!

Helgen fortsatte i samma mysiga anda när vi bjöds på Domino’s pizza-häng hemma hos det svensk-amerikanska pastorsparet och i söndags fick en ny stackars församling utstå en Emelie vid mikrofonen. Dock endast tal denna gång, ingen sång. Men vet inte om det gjorde någon särskild skillnad egentligen, haha.

Försöker bota lite smygande hemlängtan genom att hänga i min bild-hörna. Vet inte om det botar eller ökar längtet i hjärtat eg?